Gästbloggare Karolina - Minnen
Jag heter Karolina och är 17 år och har fått äran att gästblogga i Weiders blogg.
Jag blev överlycklig när han bad mig göra det, tills han nu ikväll tvingar mig att skriva
ett inlägg på direkten. Jag brinner för att skriva, men inte på beställning. Så här får ni nu
mina djupaste tankar väldigt hastigt. Som är väldigt mycket känslor för mig.
Skyll på Weider.
En ljummen sommarkväll på en smutsig sandplan i Malmö. Jag hör hur min mobil ringer
och jag svarar. "Du har svarta byxor och en rödrutig skjorta på dig" säger någon.
- Ja, säger jag. Ser du mig?
- Jag ser dig. Jag kommer nu.
Och så träffas vi. Han omfamnar mig varmt och viskar i mitt öra:
- Fan vad söt du är.
Och så går vi till konserten där vi genomför vårat mål: att titta på Tiger Lou.
Aldrig kunde jag ana att det skulle bli det bästa minnet i hela mitt liv.
Aldrig vågade jag ens tänka tanken att mitt hjärta snart skulle ligga i hans händer.
Det fungerar inte att sluta spela låten på repeat. Låten som påminner mig om den där
varma sommarkvällen i Malmö.
Mitt högra pekfinger klarar inte att trycka på vänster knapp på musen och stänga av.
Varje dag i ett års tid har jag lyssnat på den här låten. Varför?
Jag har sånna djupa känslor för den här låten. Rådjupa. Och som ni säkert redan har räknat ut har allt
med minnen att göra. Minnen, som kanske är det mest okonkreta eller abstrakta som finns
i denna värld. Visst att man kan ta på ett foto, lyssna på en låt eller ha en gammal
festivalbiljett. Men själva minnet är något som ligger utanför det här förstår ni.
Det som är positivt med minnen är att det alltid finns något som påminner om själva
minnet. Det som är negativt är att det alltid förblir minnen, det går aldrig uppleva
exakt samma sak igen. Som ni kanske vet. Det fungerar inte att spola tillbaka tid.
Jag tror att man har tre olika minneslådor i själen, där man omedvetet stoppar i allt
som är värt att minnas. En för bra, en för dåliga, och så en i mitten som är vet-inte-minnen.
Minnen som har varit bra men övergått till något negativt. Och det är precis där mitt
minne ligger. Inte i den bra lådan, inte i den dåliga, utan mittemellan. Och det är därför
det är så förbannat svårt att förtränga. Den där mittemellan lådan är lite som gamla kläder
man aldrig använder. Man vill inte slänga dom, ifall man får för sig att använda dom nån gång.
Och precis så fungerar mittemellan lådan. Man vill inte förtränga minnena, för man hoppas
att de ska återspela sig. Men det kommer aldrig att hända.
Låten jag tidigare nämnde heter You can't say no to me. Du kan inte säga nej till mig
Den handlar om att man väntar på att någon ska komma tillbaka.
Och det är precis vad jag gör. Väntar.
I will wait for the day
you will see
you can't say no to me
Karolina Nordin
