victor's secret

de känns konstigt och de känns fel.

skolan tar slut och jag har inte en aning vad som kommer hända med mitt liv.
alla trygghet man haft att gå till skolan, veta vad man ska göra, träffa sina vänner.
de var många år sedan man inte gick i skolan.

och sen slutar musikallinjen, kanske det roligaste jag någonsin gett mig in på. kom dit helt grön, nu två år senare är jag färdigutbildad musikalstjärna.
skämt åsido.
jag har aldrig gjort någonting så läskigt, stå på scen, sjunga, dansa, teater.

kanske står man aldrig mer på scen, sjunger, dansar, spelar teater. jag trivs med det, jag trivs jättebra, mest för att det är roligt, men även utvecklande.
som människa, inte minst.
men framförallt, människorna. alla människor i skolan, alla människor i musikallinjen, vart kommer ni ta vägen?

vi möts säkert, men tomt blir det nog, ett tag iallafall.

fotboll har jag också lagt av med, mitt största intresse sen 11års ålder, kanske inte verkar så länge, men de känns tungt.
självklart kommer jag spela fotboll barfota fler gånger. men aldrig i ett lag, med adrenalinet, svetten, krampen pumpande. aldrig mer svettlukten i omklädningsrummet.
de känns tomt. och jag saknar allt, redan.

jag har ingenting att ersätta allting med, inte just nu.
visst kan jag fylla upp tiden med skitsaker, men ingenting som betyder något, inte så mycket.
som musikallinjen, som fotboll.
speciellt musikal.

beachvolley kommer bli min ursäkt för allt, för det känns tungt, och jag vill inte riktigt erkänna det.
de känns som att förlora en käresta, mångfalt. för de har varit en så stor del av mitt liv, och nu, borta.

så kära vänner, ha tålamod med mig, men framförallt, fyll min tid med annat, med dig min kära vän.
fyll min tid med din, för jag behöver det, kanske framförallt nu.
för det här är svårt för mig, otroligt svårt.

innan tårarna börjar rinna ner för mina kinder så ska jag sluta, för det här är inte lätt för mig, inte alls.
jag vill inte tänka, inte idag, inte imorgon.
kanske tycker du att jag skjuter på det, men jag klarar det inte, inte just nu.

jag kommer sakna Jonnys ord när man gjort en låt eller framträdande, Katarinas pepp när man känner sig låg, danslärarnas skrik och skratt.
ja, jag kommer sakna fysen framåt våren, skolmornar mitt i vintern, scenskräck när den är som värst.
kanske främst det sistnämnda.

kära vänner, jag är rädd, livrädd.
fyll min tid,
med din.