jag ger upp nu
om två veckor sitter jag på Arlanda, troligtvis kommer jag sova, eller gråta.
de känns så avlägset, två veckor...
jag hoppas att jag tar detta på ett bra sett, men borde det inte kännas mer, borde jag inte inse att jag ska åka snart?
allt jag tänker på är Maria.
jag orkar inte av att tänka på usa alls,
inte idag heller.
jag trycker nog undan det mesta av det. så fort det kommer nära hittar jag en ursäkta. som festivalen, men när den är slut, nästa söndag, vad gör jag då?
då har jag bara ett mål kvar
jag måste ringa Maria nu, jag orkar inte vara ensam om det här
jag orkar inte någonting
jag ger upp
de känns så avlägset, två veckor...
jag hoppas att jag tar detta på ett bra sett, men borde det inte kännas mer, borde jag inte inse att jag ska åka snart?
allt jag tänker på är Maria.
jag orkar inte av att tänka på usa alls,
inte idag heller.
jag trycker nog undan det mesta av det. så fort det kommer nära hittar jag en ursäkta. som festivalen, men när den är slut, nästa söndag, vad gör jag då?
då har jag bara ett mål kvar
jag måste ringa Maria nu, jag orkar inte vara ensam om det här
jag orkar inte någonting
jag ger upp
Kommentarer
Postat av: Bella
Gubben, det kommer ordna sig för dig! Den värsta tiden kommer förmodligen att vara de första veckorna, men när du kommer in i rutinerna så kommer det rulla på. Allt nytt kommer få tiden att gå fortare, intryck, miljön, människorna. Sen kommer du få leva med hemlängtan, men det kommer vara värt det när du blickar tillbaka på det om några år.. Tänk, ett halvår av hela ditt liv, vad är det? You can do it!
Trackback
